Jag kan förundras över att jag ibland ägnar mig åt vanor och ritualer som gör att jag känner mig så nöjd. Ta det här med att gå. Vi omges av lättgådda asfaltsvägar och gångstigar. Det är väldigt bekvämt att ta sig fram och snubbelrisken är minimal. Tyvärr är våra fötter inte gjorda för detta ensidiga underlag, så de försvagas.
När jag är ute och rör mig till fots letar jag därför ofta efter ojämnheter så benen, senorna och musklerna i mina fötter får röra sig i olika riktningar. En favorit är att, i väntan på tåget, gå på de räfflade stenplattorna som återfinns på pendeltågs- och tunnelbaneperronger. Den här ritualen gör att jag flera gånger per dag får möjlighet att känna mig riktigt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar