En matig föresats

Jag har en dragning åt att göra andra saker medan jag äter. Varför inte passa på att titta på film eller svara på mejl när jag ändå inte gör något annat än äter? I mina försök att vara effektiv eller om det bara skedde av gammal vana, upplevde jag någon slags disharmoni. Det blev mer att jag åt för att få i mig energi och näring än att njuta av maten. Så för några år sedan bestämde jag mig för att när jag äter ska jag bara äta, utom när jag är i sällskap med andra. Då umgås och pratar jag gärna.

Det har väl gått sisådär, men med min nya praktik av föresatser har jag tagit till mig det hela igen. Jag märker en dragning åt att sätta mig framför datorn, plocka fram mobilen eller bläddra i en bok. Det har ändå varit skönt att bara ägna mig åt att uppleva smaken och konsistensen av det jag äter, helt enkelt att vara närvarande i det jag ägnar mig åt. Och eftersom det är en föresats och inte en regel kommer jag antagligen emellanåt att skriva ett viktigt mejl, fastän jag äter.

Att vara effektiv på mitt eget sätt

Jag har lyssnat på och läst en hel del böcker om att vara effektiv och nå sina mål. Det har mest varit nordamerikanska författare och det viktigaste har tyckts vara att nå framgång på det professionella planet. En hel del av idéerna och förslagen har jag visserligen förstått, men samtidigt har jag haft svårt att identifiera mig med den karriäristiska anda som förmedlats. Det har väl helt enkelt inte känts så meningsfullt att få fler saker gjorda på kortare tid för att tjäna mer pengar.

Men så slog det mig att jag ju kan använda tipsen på mitt eget sätt. Jag kan välja att göra vissa saker mer effektivt för att få mer tid över till att göra saker jag finner meningsfulla och som jag njuter av att göra. Bara för att mitt fokus inte ligger på att göra karriär betyder ju inte att jag måste vara långsam och ineffektiv.