1:a maj, drömmar och tacksamhet

Idag är det första maj. Det är en röd dag i dubbel bemärkelse och de flesta är lediga från sina lönearbeten (men just idag arbetar jag). Första maj är arbetarnas dag. En dag att fira och se tillbaka på vad människor före oss har kämpat för och som vi idag många gånger tar för givet. Rösträtt, A-kassa och anställningstrygghet har inte fallit som manna från himlen. Det är människor som under knappa omständigheter har samlat sina få resurser och arbetat för att skapa ett mänskligare samhälle där allt fler behov kan tillgodoses. Det är också en dag som gjord för att blicka framåt, att påminna oss om vilka missförhållanden vi kan rätta till och att planera och organisera för att skapa det samhälle vi vill se.

En anledning till att jag kan skriva den här bloggen – och till att jag kan leva ett förträffligt liv – är tack vare människor som min farfar, som organiserat sig politiskt och fackligt för att kämpa för ett samhälle där alla kan få möjlighet blomstra. Ett samhälle där vi inte bara kan drömma om förändringar utan också, tillsammans med andra som delar våra drömmar, förverkliga dem. För det är jag evigt tacksam.

En ny vana?

De tre senaste dagarna har jag börjat med något som skulle kunna bli en ny vana. Under rasten på jobbet har jag tagit skogspromenader till tre olika sjöar. Där har jag slagit mig ned i tyst meditation och endast fokuserat på att uppmärksamma sinnesintrycken. Tankarna har kommit och gått, men det har ändå varit oerhört vilsamt att bara sitta ned och inte göra någonting. Jag hoppas att jag finner liknande platser hemma i Hökarängen.

Hur tandborstning bidrar till livets mening

Det verkar vara de små triviala sakerna i livet som ger avtryck och skapar innehåll och mening i tillvaron, snarare än de stora livsomvälvande händelserna. Det kan vara till synes betydelselösa handlingar som lätt smiter förbi uppfattningens radar, men som ändå sammantaget med alla sådana små bäckar tillsammans bildar livets flod.

En sådan sak är att jag då och då byter hand när jag borstar tänderna eller börjar från andra hållet. Jag inbillar mig att borsten på det här sättet kommer åt andra vinklar och vrår som antagligen inte blir helt rena när jag borstar på vanligt sätt. Och när jag borstar på ett sådant här bakvänt sätt känner jag mig väldigt nöjd!

Sov gott!

Stärkt av min nya vana att meditera tänker jag nu ta tag i något jag kämpat med under många år. Jag har länge velat förändra mina sovvanor. Ofta sover jag fem till sju timmar per natt i veckorna och jag tror inte att det räcker eftersom jag nästan alltid vaknar av väckarklockan.

Min nya taktik från och med i dag blir att lägga mig nio timmar innan jag ska gå upp. Och ingen mobiltelefon eller annan skärm efter att jag lagt mig. På så vis hinner jag läsa lite (något jag vill göra mycket mer) och varva ner innan jag somnar. Förhoppningsvis kommer jag många gånger att vakna innan väckarklockan ringer och kanske, kanske känna mig utsövd.

Skaffa nya vanor

Tiden det tar att etablera nya vanor i ens liv tycks vara ett ämne där det råder delade meningar. En gammal sanning har varit att det tar 21 dagar att införliva en ny vana i livet. Jag har läst någonstans att det skulle vara en myt och att det krävs flera månader för att ändra sitt beteende. En glädjande nyhet för oss lata är att Micael Dahlén i en artikel hävdar att det räcker med en vecka.

Efter att ha läst diverse texter om meditationens välgörande effekter har jag under några år velat göra detta regelbundet. Ibland har jag lyckats några dagar i sträck, men plötsligt har jag fått "för mycket" att göra. Jag kan nu stolt meddela att jag lyckats meditera runt 20 minuter varje dag i minst tre veckor. Så om jag får tro Micael Dahlén har jag nu en ny vana,

Att diska sig till lycka

Jag bor i kollektiv och varje vardag äter vi på matlaget tillsammans. Den enda arbetsinsats jag behöver göra när jag inte lagar mat själv, är att lägga upp maten och diska efter mig. Väldigt bekvämt och praktiskt. Under något års tid har jag tagit för vana att diska minst en extra sak när jag ätit klart. Den senaste veckan har jag även stått ett par minuter extra och diskat några av mina köande matlagsmedlemmars disk.

Det är förvånansvärt vad en sådan liten arbetsinsats genererar. De som slipper diska blir glatt överraskade och jag får ta emot många tack och leenden. Själv fylls jag av lycka (jag vågar nästan inte skriva det, det låter lite för mycket, men det är sant) att i det lilla göra något för andra människor. Det är nästan ännu roligare när andra inte är medvetna om vad jag gjort, plötsligt är deras smutsiga tallrik borta och det såg inte att jag gjorde det. Eller så är matlagaren inte medveten om att jag diskar lite av de redskap hen annars skulle behöva diska. Att få möjlighet att bidra till någon i "smyg" är väldigt, väldigt tillfredsställande.

Hur en dagordning gjorde mig uppspelt

Jag är med i Välkomstkommittén, en arbetsgrupp i mitt kollektivhus. Vi gillar att snacka och våra möten brukar ta minst en timme och vara allt annat än effektiva. Det kan vara helt okej, men ibland vill jag vara effektiv. Både jag och minst en person till ville komma tidigt i säng så jag slängde ihop en dagordning på några minuter för att försöka snabba på mötet.

Det gick över förväntan! Fyra punkter med sammanlagt åtta underpunkter tog en dryg halvtimme och vi fick mer gjort än på ett av våra vanliga möten. En kort tids förberedelse kan spara mycket tid och förlänga sovtiden. Problemet är bara att jag blev så uppspelt (jag kan bli det av möten ibland) så att jag ville skriva detta blogginlägg, men jag kommer i alla fall att komma tidigare i säng än efter ett av våra vanliga möten.