Att diska sig till lycka

Jag bor i kollektiv och varje vardag äter vi på matlaget tillsammans. Den enda arbetsinsats jag behöver göra när jag inte lagar mat själv, är att lägga upp maten och diska efter mig. Väldigt bekvämt och praktiskt. Under något års tid har jag tagit för vana att diska minst en extra sak när jag ätit klart. Den senaste veckan har jag även stått ett par minuter extra och diskat några av mina köande matlagsmedlemmars disk.

Det är förvånansvärt vad en sådan liten arbetsinsats genererar. De som slipper diska blir glatt överraskade och jag får ta emot många tack och leenden. Själv fylls jag av lycka (jag vågar nästan inte skriva det, det låter lite för mycket, men det är sant) att i det lilla göra något för andra människor. Det är nästan ännu roligare när andra inte är medvetna om vad jag gjort, plötsligt är deras smutsiga tallrik borta och det såg inte att jag gjorde det. Eller så är matlagaren inte medveten om att jag diskar lite av de redskap hen annars skulle behöva diska. Att få möjlighet att bidra till någon i "smyg" är väldigt, väldigt tillfredsställande.